Etikett: England

Här följer en dagbok, daterad 9 till 25 juli, som min mormor Gunhild, född Johansson, skrev under en språkresa 1935. Hon var vid den tiden 25 år gammal, ogift och kontorist på rederiaktiebolaget Svenska Lloyd i Göteborg, som gav henne denna tvåveckorssejour i England.

Juli 9, Tisdag
Tog farväl av herrarna på kontoret kl. 1/2 6, då Björk och jag togo en bil ner till båten. I skjulet stod redan mamma med min väska. Björnheden var nog vänlig att taga hand om mitt bagage och sedan stego vi ombord. Löfås hade givit mig den bästa hytten ombord, så jag kände mig riktigt stolt, när jag tog den i besittning. Kl. 6.10 lade båten ut och jag upptäckte då Martha på kajen, som även hade infunnit sig. Synd att hon ej kom tidigare. Dahlgren ropade till mig från kajen att om jag önskade något extra jag endast skulle säga till ombord och debitera honom.

Kl. 1/2 7 serverades middagen och jag fick dela bord med Mr. Lye och ett engelskt äkta par. Efter middagen serverades kaffe i verandakafeet och sedan bar det av ut på däcket, där vi hävde oss i var sin vilstol och beundrade den vackra solnedgången så som den bara kan ses från öppna havet. När solen hade gått ner, blev det litet kyligt och jag drog mig för min del in i röksalongen. Här träffade jag en Fru Setterberg, som i sig själv var engelska men gift sig med en svensk. Vi sutto och pratade till kl. 10, då hon tog ”god natt”, men jag tyckte det var för tidigt att gå och lägga sig.

Om en stund kom jag i samspråk med en herre, som satt ensam, en andre maskinist [E]riksson på Transatlantics ångare ”Nike”. Om några minuter kommo hans två kamrater, en sjökapten, som seglade som förste styrman på ”Nike” (en mycket förtjusande styrman), Fritz Petterson var hans namn, samt Telegrafist Erik Nilsson. De ville bjuda mig på något gott och jag accepterade bacoo-likör. Vi satte i gång grammofonen och dansade till kl. 1/2 1, då styrman P. och jag togo en månskenspromenad runt båten. Telegrafist Nilsson hade redan avdunstat.

Juli 10, Onsdag
Jag vaknade kl. 1/2 8 och gick genast upp och ut och promenerade. Ett underbart väder även i dag. Nordsjön var precis som en spegel. Kl. 1/2 9 serverades frukosten i matsalen. Alla hade ej vaknat upp ännu. Jag fann ingen av mina vänner från i går. Telegrafist Nilsson letade emellertid snart upp mig på däcket och efter honom kom styrman P. Telegrafisten beställde genast in Lemon-squash till oss alla och vi hade en härlig stund. Telegrafist Nilsson hade emellertid ett väldigt oroligt blod, ty han kunde ej sitta stilla en stund. ”Vad skall vi göra nu” var hans språk hela dagen lång. Jag tog fram min kamera och vi togo några plåtar. Kapten Plomgren hade fått särskilda order att taga vara på mig, så han följde efter mig hela dagen (ej till glädje för mina kamrater).

Lunch serverades kl. 1 och därefter bjöd maskinisten på punsch etc. i verandakafeet. Vi togo sedan båten i närmare besittning, voro nere i lastrummet etc. Sedan hamnade vi uppe i ett par vilstolar på båtdäcket, styrmannen, Telegrafisten och jag. Inom en minut hade vi kapten Plomgren hos oss, som undrade hur jag mådde. Han nämnde att han förstod så väl att jag hade det bra och var i gott förvar. Telegrafisten, som var i ständig fart, tog oss med och spelade däcksspel etc. Maskinisten berättade en rolig episod att telegrafisten kom in till honom och styrman P. i morse och undrade om det ej var så att vi blevo ”du” alla 4 i går kväll. Maskinisten förnekade det konstant men ville nu höra med mig, Jag svarade: ”Why not” och sedan var saken O.K.

Flera telegram avsändes till ”Nike” etc. och telegrafist Nilsson var i ständig fart med att fråga om de hade skickats. Sedan ut på däcket igen och nu var det styrman P:s tur att bjuda på Lemon squash. Maskinisten drog sig tillbaka. Kl. 4 serverades te ute på däcket. Styrman P. passade upp mig, så jag hade endast att tacka och taga emot. En vilstund igen och Telegrafisten undrade om han skulle taga sig ett Turkiskt Bad. ”Man skulle då bliva en ny människa.” När vi hade som trevligast under dagens lopp frågade jag honom om han ej skulle gå och bada. Han anade då misstankar och han ville omöjligt gå.

Kl. 5—6 fick man växla till sig främmande mynt ombord. Vidare hade vi fått vissa Alien cards, som skulle ifyllas med bläck, namn, ålder, yrke etc., annars fingo vi ej landstiga i Tilbury. Kl. 7 serverades middag i matsalen, en riktigt flott festmiddag. Efter densammas avätande väntade mina kamrater utanför matsalen och togo mig med upp i verandakafeet, där de bjödo på likör till kaffet. Kapten Plomgren skickade stewarten till mig och frågade om han ej kunde få bjuda på ett glas likör. Då jag emellertid redan hade fått, måste jag tacka nej.  

Efter kaffet påminde jag Telegrafist Nilsson om det turkiska badet. ”Nej tack skall du ha”, sade han ”du ska inte tro att jag ska lämna dej och P:son ensamma.” Alltså ut på däcket och betrakta solnedgången igen. Jag försökte få Telegrafist Nilsson ner i lastrummet och hämta ett sällskap K.F.U.K. [Kristliga Föreningen för Unga Kvinnor] och taga dem över till oss, så kunde vi ha trevligt värre, men jag lyckades ej i mina ansträngningar. Kapten Plomgren kom igen och undrade hur vi mådde, men tyckte att vi skulle börja dansa. Telegrafist Nilsson, som alltid var redo, bar ut grammofonen på däcket och styrman P:son visade sig riktigt på styva linan.     

Efter en stund tröttnade vi emellertid på det och styrman P. bjöd mig på likör i musiksalongen. Strax hade vi emellertid Telegrafist Nilsson efter oss, som undrade vad vi hade att prata om. Även Kapten Plomgren passerade. Vi voro på väg att taga oss en promenad, då vi träffade på Telegrafist Nilsson i samspråk med en äldre herre, en Ryttmästare Klingspor. De hade redan hunnit lägga bort titlarna. Vi slogo oss även ner där och drucko ett glas likör etc. Styrman P. ville gärna dansa men inte Ryttmästare Klingspor, ty han hade semester svarade han. Vi dansade till kl. 1, då vi ej vågade hålla på längre, ty de måste ju städa någon gång. Telegrafisten bad om ursäkt och avdunstade till allas vår förvåning.

Styrman P. och jag gingo sedan upp och satte oss på båtdäcket. Vi ville gärna se ”Britannia”, som skulle passera kl. 1/2 2, men därav blev intet, ty vi kunde ej känna igen henne mitt i natten. Styrman P. lärde mig en massa saker angående båtar, som jag ej hade en aning om förut. Kl. 1/2 3 måste vi gå till sängs, ehuru vi mycket gärna ville vara uppe längre; vi skulle ju upp så tidigt nästa morgon. Styrman P. hade blivit lovad att få se hur fin hytt jag hade; jag hade nämligen sett hans förut. När vi kommo ner, o ve! vem låg där om inte Telegrafist Nilsson. Styrman P. bar ut honom och lovade gräla på honom morgonen därpå. Han sov nämligen sin ljuva sömn nu. Good night! En synnerligen ljuvlig dag.

Juli 11, Torsdag
Vaknade vid att båten blåste så väldans. Tittade ut och fann att vi närapå voro inne i Tilbury. Kl. var 1/2 6 och jag klädde mig i en farlig vänster och skyndade ut och tittade på Englands första vy. En synnerligen vacker morgon. Kl. 6 serverades frukosten och kl. 6.10 lade båten till vid Tilbury Pier. Ett hastigt farväl av mina vänner, som jag förmodligen aldrig mer råkar, mycket ledsamt!

Kl 1/2 7 kom Barnfield ombord, precis som beställt, ty annars brukar det vara Morris. Bagaget langades i land och passet måste visas för ”the immigration officers”. Telegrafist Nygren sade till dem att jag var anställd på Svenska Lloyd, så jag slapp att svara på alla de frågor som de uppställa i vanliga fall. Sedan skulle bagaget visas för tullen. Men vilken besvikelse, jag behövde ej ens öppna min väska. De endast frågade om jag hade någon sprit eller några cigaretter, vilket jag förnekade. Så var den saken klar.

Barnfield tog mig med in i sin reserverade tågkupé, där även en annan dam, som önskade assistans, och Telegrafist Nygren togo plats. Tåget gick kl. 8.20. Tågresan upp till St. Pancras tog 1 tim. och 10 minuter i anspråk. O, vad mycket blommor som prydde järnvägsvallarna på båda sidor. Framme i St. Pancras togo vi en bil till Victoria Station, dit den andra flickan skulle för vidare resa till [Tauhesterc.?] Från Victoria togo vi en buss till Waterloo Station och placerade in oss i andra våningen av densamma. Synnerligen trevlig utsikt. Framme i Waterloo hjälpte Barnfield mig med att köpa biljett till Bournemouth. Tack vare honom sparade jag 6 skillings; jag tog nämligen en excursion ticket. Han bjöd mig även på té, som smakade mycket bra, ty jag hade ej ätit något sedan kl. 6. Kl. 11.08 gick tåget till Bournemouth, 3 timmar tog resan. Jag såg ej mycket av landskapet ty jag sov nästan hela tiden.

Framme i Bournemouth fick jag vänta i 23 minuter på Mrs. Kalén. Jag kom nämligen med ett tidigare tåg än överenskommits. Hon tog en bil upp till Solent Cliffs Hotel, det flottaste hotellet i Bournemouth, där jag fick ett rum i direktörens egen privata villa. Ett stort förtjusande rum med 2 sängar, men jag skulle bo där ensam. Sedan visades jag runt av Direktören, Mr. Carpenter, och Mrs. Kalén. Alla måltider skulle jag nämligen intaga i den stora hotellbyggnaden.

Kl. 4 serverades té i ”loungen”, ett förtjusande ställe med underbart komfortabla möbler etc. Ej många hade infunnit sig till téet. Jag gick upp på rummet och lade mig att sova till kl. 7, då vi skulle äta middag. Vid middagen fick jag dela bord med en ung engelska, jag vet ännu inte namnet. Mycket konstig mat serverades, som jag ej ätit förut och ej kunde förstå av matsedeln vad det var, men det smakade bra i alla fall. Endast kaffet kunde jag ej med.

Efter middagen blev jag av min bordskamrat bjuden på en biltur. Det var en läkare från London, som hade bil. Jag förstod att de två hade träffats här. Vi voro ute och åkte i 2 tim. ut till ”the sandbanks”, in till London, långt ut på landet etc. etc. O, vad skönt det doftade vart man kom. Kl. 1/2 11 voro vi hemma och jag satte mig att skriva ett brev hem. Gick till sängs kl. 1/2 1.

Juli 12, Fredag
The chambermaid kom och väckte mig kl. 1/2 8, men jag steg ej upp förrän 1/2 9. Jag hade mycket sömn att taga igen. Kl. 9 serverades frukosten och därefter begav jag mig till Y.M.C.A. [Young Men’s Christian Association], där jag skulle åhöra ett par föreläsningar. O, vilka slarviga elever, de sutto och dåsade mest hela tiden och voro synnerligen trötta. Varje lektion varade i 40 minuter. Kl. 1 serverades lunch och kl. 4 té.

Dagen användes till att bekanta mig med hotellets gäster. Synnerligen trevliga allesammans men alla engelsmän. Efter middagen, kl. 7 satte vi oss hela sällskapet i trädgården och pratade om ditt och datt tills klockan blev 11, when I went to bed. Good night.

Juli 13, Lördag
Steg upp kl. 1/2 9 och gick ner och åt frukost. Därefter som vanligt till föreläsningarna, som denna gång varade i nära 2 tim. Jag skulle vara i I klassen men hamnade av misstag i II klassen, men vi hade trevliga lärare där, så det betydde ingenting.

Lunch serverades som vanligt kl. 1 och vi hade vår pratstund till kl. 4, då té serverades och före middagen tog jag mig en liten tupplur. Jag förstår inte, men jag blir så kolossalt sömnig här. Jag skulle kunna sova femtioelva gånger om dagen, om det var så.

Efter middagen blev jag bjuden av en Mr. Anderson, som levererar kol till Svenska Lloyd, engelsman förstås, hans fru, son och sondotter, på en biograf. ”We will go to see Pictures”, hette det. Vilken jätte till biograf, sittplatserna sträckte sig ända från golvet upp till taket, oräkneliga rader. Det hade redan börjat, när vi kommo, men det var intressant ändå, en detektivroman. Jag begrep ej allt vad de sade, men förstod texten, så det gick bra ändå. Slutade kl. 11, då vi togo oss en promenad runt en underbar trädgård, som hörde till ”The Pavilion”. Kulörta lyktor överallt, i alla rabatter etc., samt kanaler, vattenfall etc. runt hela den vidsträckta trädgården. Tusentals människor promenerade av och an och lyssnade till musikens underbara toner, and so did we. Gick till sängs kl. 1/2 12. Sleep well!

Juli 14, Söndag
Väcktes som vanligt kl. 1/2 8 men orkade ej stiga upp förrän kl. 1/2 9. Sömnig som vanligt. Efter frukosten gick jag ned och lade mig vid stranden i den underbara solen, tills klockan blev 1, då lunch serverades. Många nya människor på hotellet för week-enden. O, så stiligt klädda, toaletter som man får leta efter hemma. Åter ner till stranden i solen, bäst att taga vara på den, man vet ej hur länge den varar, och så te kl. 4.

Tog mig en tupplur före middagen, jag skulle kunna sova i timtal, men middag redan kl. 7, så det blev intet av. Efter middagen satte vi oss att vila i trädgården, ett helt sällskap och togo ”the wireless” med oss. Konstigt nog fingo vi höra dansmusik från paviljongen i vår egen stad, Bournemouth. Sade good-night redan kl. 10.30, och upp i min sköna bädd. Jag har aldrig sovit så gott någonstans eller vilat så skönt som här. Good-night.  

Juli 15, Måndag
Steg upp kl. 8.40. Kan omöjligt komma upp tidigare och gick ner för att äta frukost. Många hade rest idag men andra hade åter kommit. Det är jämt en jämn ström på det här hotellet.

Skyndade mig efter frukosten till Y.M.C.A., till lektionerna. Jag kom 1 tim. för sent, men det gjorde ingenting. Jag låtsade som om det regnade, när jag hälsade på Dr. och Mrs. Kalén. Först hade vi översättning från svenska till engelska för Dr. Kalén. Synnerligen intressant och sedan läsning på engelska för Mrs. Kalén. Av Dr., som skulle pumpa mig på bästa sätt med att berätta histories, förklara saker etc., fick jag betyget ”Quite correct”. Bra, inte sant, för att vara första gången. O, så synd att detta var sista dagen för undervisning etc. Det kunde gärna ha varat i 5 veckor.   

Efter lektionerna samlades vi alla i en sal, där först Mrs. och sedan Dr. Kalén gav oss utförliga instruktioner för morgondagen och London-vistelsen. I morgon skola vi nämligen göra en utflykt till Stonehenge i charabanc. De komma och hämta mig redan kl. 9.45. Dr. Kalén nämn[d]e i samband med London-vistelsen att ingen fick vara ute längre än kl. 11 och det var strängeligen förbjudet för pojkar att gå och hälsa på flickorna i deras rum. Skulle de talas vid fick detta ske i telefon eller i sällskapsrummen.

Lunch kl. 1. Kl. är redan 1.08. Skynda dig lilla du! Härlig mat som vanligt. Efter lunchen ner till stranden, där jag var ända till kl. 4 då det var tédags. Efter teet satte jag mig att skriva brev, 3 brev och ett brevkort, bl.a. till Mr. Carlsten o. Mr. Björk. Upp på rummet och klädde mig till middagen. En verkligt flott festmiddag, som smakade riktigt bra. Jag fick en stund sitta ensam vid bordet, ty min kamrat hade bestämt rymt. Då jag ätit färdigt, kom hon, hon hade varit på en biltur till Portsmouth från kl. 2 till 7. Såg riktigt strålande ut. Fick ett brev från gamla Sverige, vännen Björk, som är en trogen själ. Gick upp till mitt redan kl. strax efter 9, ty jag måste vila mig för morgondagens strapatser.  

Juli 16, Tisdag
Väcktes som vanligt kl. 1/2 8 men orkade ej stiga upp förrän kl. 1/2 9, sömning som vanligt. Åt frukost kl. 9 och fick min lunch i en kappsäck av en flicka från hotellet. Kl. 9.45 kom en flott buss och hämtade mig på hotellet och körde sedan runt sta’n och snappade upp än den ena och än den andra. Sedan bar det av utigenom landet, o, vilka underbara vyer, jag har aldrig sett något liknande förut. Vallmon växte vilt runt alla dikeskanter, åkrar etc. och varje liten stuga hade sin lilla täppa med underbara rosor överallt. Jag önskar att jag kunde föra med mig ett helt fång rosor till Sverige. Nu hade vi även en andra buss efter oss, ty vi voro 35 och endast 16 fingo plats i varje buss.

Kl. 1/2 1 voro vi i Stonehenge, vårt mål och gingo och besågo en massa underliga stenar, som härstammade från ett tempel, som hade byggts en gång i tiden, 700 år före Kristus, till dyrkan av solen. Upp i bussarna igen och iväg. Efter en stund fingo vi en halvtimmes rast och slogo oss ner några stycken under ett stort träd, där vi läto oss maten väl smaka. En flicka, Eva Petersson från Linköping, var nog lycklig att ha te med sig. Vi andra hade endast sandwiches och frukt. Hon lät sin mugg gå laget runt, både pojkar och flickor, alla käcka och lika hurtiga och friska.

Efter en halvtimme in i bussarna igen och iväg till Salisbury, där vi skulle se katedralen. Vi hade blivit tillsagda dagen förut att alla skulle ha hatt och kappa med sig. Jag tog emellertid ingen hatt, ty jag tyckte det var för varmt. Men, o ve! Ingen flicka kom in i kyrkan utan huvudbonad. Jag fick tag i en pojke och lånade hans realskolemössa och satte den på huvudet. Väl att jag inte kunde se den själv. Herrar få nämligen ej ha något på huvudet, när de träda in i kyrkan. Synnerligen tråkigt att bese kyrkor etc., ty man endast blandar ihop dem.

Kl. 3 fick vi en tim. ledigt, som vi fingo använda bäst vi ville. En flicka, Inga-Lill Axelsson, och jag gingo för vår del in i ett tea-room och läskade oss en stund. Sedan togo vi en hastig titt på staden, köpte några souvenirer etc. Kl. 4 bar det av igen till Bournemouth. En förtjusande bilfärd, önskade vi hade något av detta landskap hemma i Sverige. Än den ene och än den andre släpptes av under vägen och till slut var jag den ende, som skulle längst söderut. Kl. 6.10 var jag hemma igen och kände mig synnerligen tillfredsställd med denna dagen. Kl. 7 middag och sedan orkade jag ej gå ut på kvällen utan satte mig att skriva 3 st. brev i ”loungen”, där det var fullt med människor. Kl. 11.15 till sängs.   

Juli 17, Onsdag
Jag blir värre dag för dag. Orkade nu ej stiga upp förrän kl. 8.40. Kl. 9 frukost. Bäst att se på sta’n, innan man far. Jag tog mig för att taga en långpromenad runt staden, men därav blev intet. Jag kom på ett varuhus ”Bobby’s” där man kunde få nästan allting för 6 d. [pence]. Det fanns intet dyrare. Här fanns alla möjliga saker, jag vet ej vad som ej fanns. Köpte bl.a. en baskermössa, ett par slipsar etc., endast 6 d. Fortsatte sedan vandringen och kom till ett annat varuhus, där de hade allting från 3 d. upp till 5/- [shilling]. Man kunde få riktigt bra regnkappor för 4/11, kjolar för 4/- etc., etc. Mycket man skulle vilja ha men bäst att spara tills man kommer till London.

På hemvägen gick jag genom ”the Gardens” och träffade där på en kurskamrat, Eivor Sundgren från Göteborg. Vi satte oss ner och pratade en stund, svenska förstås, och studerade alla människor, som gingo förbi. O, vilka sorter från de allra flottaste damer och gentlemän till negrer etc., damer i struts etc. Kl. 1 skulle hon träffa sin familj, som hade lovat att bjuda henne på lunch, eftersom det var näst sista dagen. Kl. 1 skulle även jag äta lunch, så vi skildes för att träffas i morgon.

Lunchen smakade utmärkt bra och jag gick sedan ner till beechen för att taga mig ett bad. Jag klädde av mig och solade mig men tyckte det var för kallt att hoppa i. Det blåste så rysligt, så jag fick hela huvudet fullt med sand. Hade ett förfärligt sjå, när jag kom upp med att få ut all sanden. Gick ned i ”loungen”, tänkte att träffa någon trevlig människa, men det var bara tanter där. Satte mig att skriva och fick sedan te samt härliga kakor. Litet blåsigt och regnigt i dag. Gick ut i stan igen och köpte 50 cigaretter för 1/6 d., väldans billigt. Satte mig sedan i parken och studerade människor som gingo förbi. Vilka typer. Helhetsintryck: Engelska flickor i allmänhet slarvigt klädda och barbenta; mycket sällan ha de strumpor på sig om sommaren.

Kl. 7 middag. Satte oss sedan i ”basketen” och kunde i kväll för första gången se ”Isle of Wight” från vårt hotell. Jag fick låna Mr. Andersons kikare och kunde se in på mycket nära håll; stugor, fält etc., etc. Efter brevskrivning upp på rummet och packade. Gick till sängs kl. 11. Good night.     

Juli 18, Torsdag
Steg upp kl. 1/4 i 9. Sämre dag för dag. Packade ner resten av sakerna men kunde ej få plats med allt. Vet ej hur det gått att få ner allt på hitresan. Måste därför gå ut i sta’n och köpa mig en liten attachéväska. Efter frukosten tog jag mig en promenad runt staden, hörde ett tag på musiken i Pavilion garden etc.

Kl. 12:30 tog ett ömt farväl av Miss B[revis], the doctor, family Anderson och Mr. och Mrs. Mills samt Charlie. Headwaitern hade varit så snäll och gjort i ordning sandwiches och frukt till mig under resan. Kl. 12.40 kom charabancen och hämtade mig. Den ena efter den andra plockades upp under resan och snart hade vi även en andra buss efteråt.

Fru Kalén kom ej, hon hade redan rest in till London. Dr. Kalén var synnerligen artig mot mig. Han tog plats bredvid mig och satt och underhöll mig hela tiden. Vi gingo igenom alla lärarna på Handels, Lloyds båtar, priser etc. och hade en synnerligen angenäm färd. Pojkarna började snart sjunga i bussen och flickorna voro ej sämre än att de stämde i. En del började röka. Jag förstod att alla ej hade tillstånd därtill, ty Dr Kalén var strax framme och tog cigaretten ur munnen på en flicka. Hon tyckte att han var rysligt fräck. Vi passerade ett synnerligen vackert landskap och jag hade turen att ha en bra ciceron vid min sida.

Kl. 1/2 5 rastade vi i Guildford, där vi drucko te, som smakade utmärkt bra. En kvart i 5 fortsatte vi igen och kl. 7 voro vi framme i London, där vi togo in på Royal Stuart Hotel. Vi fingo oss anvisade våra rum och jag fick ett nr 117 alldeles bredvid Dr och Fru Kalén, så det gäller att hålla sig i skinnet. Packade upp det allra nödvändigaste och sedan ringde Fru Kalén per telefon upp till mig och sa’ att jag skulle komma ner till middagen. Jag fick dela bord med Doktorinnan Zethelius och Frkn Hedman (placeringen gjord av Fru Kalén).

Kl. 8.00 foro vi i buss tvärs igenom London. Vi kommo in i City och sågo Londons förnämsta affärsgata, Oxford Street o.s.v, o.s.v., fram till Londons allra rödaste kvarter East-end, där vi kunde se en skymt av dockorna; rakt under floden Themsen i en tunnel, som var ofantligt lång. Det vackraste av allt var att se alla ljusen i kvällen, särskilt Parlamentsbyggnaden, som avtecknade sig mot Themsen, skall jag aldrig glömma. Vi voro hemma igen kl. 10.45 efter den mest intressanta bilfärd jag någonsin varit med om.

Juli 19, Fredag
Väcktes per telefon kl. 1/2 8. Hörde ej vad han sa’ för något, utan jag bara svarade yes, yes. For upp som ett skott och klädde mig samt ner i matsalen och åt frukost. Satte oss en stund i ”loungen” och spelade dansmusik kl. 1/2 9 på morgonen, friskt inte sant.

Kl. 1/2 10 foro vi med underjordisk järnväg till Mansion House, där Lord Mayorn bor, vidare besågo vi Guildhall, hans ämbetslokal samt St. Paul’s Cathedral. O, vad tröttsamt det var; men vilken stilig kyrka. Jag har aldrig sett något så stiligt förut. Vi skulle naturligtvis upp på läktaren och se hur det såg ut där ovan ifrån. Jag tror att vi fingo gå i trappor 1/2 tim. för att komma dit upp. När vi voro uppe voro vi alldeles förbi. Ej nog härmed vi skulle upp på taket, o, vad tröttsamt det var. Vi promenerade till St. Paul’s Cathedral, den mest storslagna kyrka jag någonsin sett. På hemvägen togo vi buss, ty det började regna något.

Det smakade synnerligen härligt med lunch. Efter densamma lade jag mig att vila en timma. Jag skulle vilja giva mycket för att få sova resten av dagen – men det gick ej. Kl. 1/2 3 skulle vi, I & II klassen, fara till British Museum. Vi foro även nu underjordisk järnväg. I en hiss kommo vi under jorden. Detta var den verkligt underjordiska järnvägen. Alla dörrar slås igen automatiskt, så det gäller att komma ut och in som ett skott. O, vilken fart på tåget. Inte det allra snabbaste snälltåget i Sverige kan uppbringa en sådan fart. När vi foro framme [sic] var det roligaste av alltsammans. För att komma upp till den övre världen måste vi stiga på rullande trappor. Vi hoppade på en platta, sedan bar det iväg uppåt med en farlig vänster, plattan blev så småningom trappor och det gällde att kliva på very quickly. I British Museum fanns otaliga mängder saker att se på. Man skulle behöva månader för att gå igenom allt. Jag var så synnerligen trött, så jag bara önskade att vi snart skulle gå.

 Det hade nu blivit tedags och Dr. Kalén föreslog att vi skulle gå till Lyons Corner House, vilket tacksamt accepterades. Vilket förtjusande ställe, farr[?]-kapellet bestod av idel damer men accompanjerades av en herre. Fullt med människor. Doktorinnan Zethelius, Frkn Hedman och jag slogo oss ner vis samma bord. Vi upptäckte snart Dr Kalén, som satt ensam vid sitt bord och vinkade därför åt honom. Han slöt sig snart till oss. Vi hade verkligen tur, ty han betalade hela kalaset, medan de andra fingo betala var för sig. Hemresan företogs individuellt, men vi 4 höllo ihop. Även denna resa bjöd Dr Kalén oss på.

Jag träffade Inga-Lill Axelsson i korridoren och vi begåvo [oss] ut i stora staden på egen hand. Vi promenerade härs och tvärs och visste ej alls var vi voro. Inga-Lill kom på idén att hon skulle köpa ett par skor och vi klevo på i en skoaffär. Skojigt i alla fall. Vi visste ej vad klack hette på engelska, de kommo fram med skor med idel höga klackar. Mocca visste vi ej heller vad det hette, så Inga-Lill måste gå med biträdet ut i skyltfönstret och visa henne. Hon fick till slut, efter att ha provat igenom 1/4 av hela lagret, fatt i ett par trevliga skor, som ej kostade mera än 8/11 d.

Vi shoppade litet mera och sedan skulle vi då försöka hitta vägen hem, men det var lättare gjort än sagt (tvärtom förstås). Vi hade ingen aning om var vi befunno oss. Vi frågade en människa om buss nr 9 passerade här. Vi hade nämligen åkt med den förut en gång. Han hade ingen aning om var den bussen passerade utan föreslog att vi skulle taga en 17 och följa med den till Marble Arch. Vi föredrogo att gå men voro oroliga att gå miste om middagen, ty kl. var redan 1/2 8 och de slutade servera kl. 8. Vi frågade minst 10 människor om vägen och erforo att vi voro åt rätt väderstreck. Äntligen kommo vi hem kl. 1/2 9. Vi skyndade oss ner i matsalen. Vi fingo mat, men waitern tittade inte på oss med blitt öga. De andra gingo ut var och en på sitt håll, men Inga-Lill och jag satte oss i ”loungen”, skrevo kort etc. och gingo sedan till sängs kl. 10.30. Vi orkade ej gå ut.

Juli 20, Lördag
Väcktes som vanligt kl. 1/2 8. Åt frukost kl. 8 och fick till frukosten ett brev från Mr. Barnfield, vari han vill att jag skall följa med honom ut i kväll. Jag ringde upp honom genast och tackade ja. Kl. 7 skulle han möta mig på hotellet.

Kl. 9.00 togo vi underground till Houses of Parliament och besågo även Westminster Abbey, med ”Den Okände Soldatens Grav”, som var kransprydd. Vi passerade sedan ”Horse Guard”, varest två väktare höllo vakt. De buro förtjusande kostymer, röda sammetsjackor, vita skinnbyxor och dito handskar samt stora, svarta fjäderhattar. Vi flickor ställde oss alla omkring dem och begapade dem, så att det var riktigt synd om dem; de fingo ej göra en enda gest utan bara stirra rakt fram. Vid Buckingham Palace fingo vi se vaktombytet. Synnerligen intressant. Togo sedan en buss och kommo hem till lunchen, som smakade synnerligen bra.

Kl. 1/2 3 foro vi alla Underground-järnväg till Hyde Park, där vi fingo se kungen och drottningen i egen hög person. De kommo i en öppen droska. Kungen skulle nämligen hålla Police Review i Hyde Park kl. 3.15. Vi delade nu upp oss i tvenne grupper. I & II klassen skulle till London war museum, medan de andra skulle till British Museum. Ej så värst intressant i London war museum. Det är så tröttsamt att springa upp och ner i alla trappor. Vi gingo ut några då och några då. Vi kunde ej finna Fru Kalén utan upplöstes. Jag för min del försökte taga mig hem på egen hand. Jag promenerade till Hyde Park, där jag ånyo fick se kungen och drottningen. Här kände jag igen mig och tog en buss nr 74 hem. Fick tag i ett ”hair dressing” ställe och gick in och klippte mig. ”Trimming” hette det. Det var en herre som klippte mig och han ville på allt vis ”waive my hair”, men jag tackade nej.

Var denna gången först vid middagsbordet. Hade endast ätit en rätt, då en herre kom och anmälde att en ”gentleman wished to speak with you”. Barnfield naturligtvis. Den stackaren fick vänta på mig i en halvtimma, ty serveringen går ej så värst kvickt. Vi togo underground och kommo så småningom till Wimbledon. Härifrån togo vi buss tvärs igenom Richmond till Hampton Court; en förtjusande bilfärd. I Hampton Court besågo vi bl.a. trädgården samt Palatset. Det var synd att vi voro så sena, så vi hunno ej bese detsamma invändigt. De stänga nämligen kl. 9. Vi togo oss en långpromenad tvärs igenom Bushy Park, där det finnas vilda hjortar, som gå ute året om. Det faktiskt vimlade av dem, både små och stora. Snart måste Barnfield fråga efter vägen, ty han visste ej alls var vi voro. Vi hade intet annat att göra än att taga en buss till Wimbledon, ehuru jag mycket gärna skulle vilja promenera, men det var redan mörkt och vi hade nog ej då hittat vägen.

Från Wimbledon togo vi underground igen till Charing Cross Station. Vilka människomassor här voro ute. Kl. var redan 1/2 12 men fullt liv på gatorna. Jag förstod att nattlivet just börjat. På en gata stodo 3 gubbar och sjöngo, s.k. ”singers” och gingo sedan runt med hatten efter pengar. På motsatta sidan började 5—6 st. stämma in i samma melodier, men jag förstod att dessa voro fulla. Vi togo in på Lyons Corner House och äto supé. Härlig musik och fullt med människor. Kl. 1/2 1 lämnade vi detta ställe och Barnfield skaffade biljetter. Han måste tyvärr lämna mig ensam på tåget, ty han skulle åt motsatta hållet. Detta var hans sista tåg. Kom hem kl. 1. Tyst överallt. Synnerligen angenäm dag.

Juli 21, Söndag
Väcktes kl. 8. Fick tydligen sova 1/2 tim. på söndag. Åt frukost kl. 9 och sedan togo Inga-Lill och jag en riktigt lång promenad, till Piccadilly, Oxford Street, Hyde Park. En förtjusande park med sjön Serpentine, där de rodde etc., Rotten Row som var full med ryttare etc. Kommo hem kl. 1, alldeles lagom till lunchen, som smakade synnerligen bra.

Efter lunchen lade jag mig att vila en stund till kl. 1/2 3, då vi skulle fara till Hampton Court. Jag vaknade ej förrän kl. 14.40 och gick ner men fann ej en enda människa. Alltså hade alla redan farit. Gjorde ej så mycket, då jag redan varit där. Satte mig därför ute på balkongen, tittade på alla människor, som passerade etc. Åt middag kl. 1/2 8 och sedan gingo Inga-Lill och jag på bio, en synnerligen trevlig en, som började kl. 6 och höll på till 11, där man fick sitta hela tiden och se olika stycken. Vi sågo bl.a. en mycket rörande film, som kom mig att gråta. Gick till sängs kl. 1/2 12.

Juli 22, Måndag
Väcktes kl. 1/2 8 och gick ner och åt frukost. På mitt bord låg ett kort från Falmouth, från Styrman Fritz Petterson med hälsningar från dem alla. Kl. 9.30 togo vi underground till The Tower som vi besågo ganska noga, kronjuvelerna etc. Det mest intressanta var i alla fall vaktombytet med alla deras brokiga kostymer, musik etc. Vi ville stå här hela tiden men måste naturligtvis forcera. Kl. 1 lunch och sedan samlade vi oss alla i loungen, spelade dansmusik, skrevo kort, brev etc.

Kl. 2.30 avfärd i buss till Zoologiska trädgården. Här släpptes vi lösa, och var och en fick gå dit den bäst ville. Om 2 tim. skulle vi samlas igen vid North Gate. Inga-Lill och jag gingo runt och tittade bl.a. på apor, elefanter, noshörningar, lejon, tigrar, strutsar etc. Inga-Lill ville absolut bjuda mig på något gott och vi slogo oss följaktligen ner i ”Parrot House” och läskade oss. Vi voro nämligen mycket trötta.

Efter middagen begåvo vi oss kl. 1/2 8 i väg till Teatern. Vi togo underground till Covent Garden. Nere vid vår station frågade jag Inga-Lill om hon hade sin teaterbiljett med sig. Nej då, hon hade glömt den! Hon talade om det för Fru Kalén och vi hade intet annat att göra än att gå hem och hämta den. Alltså måste vi sedan själva klara oss på den underjordiska järnvägen. Det var ej så värst svårt. Framme i Covent Garden frågade vi ett par bobbys efter vägen till Drury Lane Teatre och utanför densamma stod redan Fru Kalén och väntade på oss. Mycket snällt av henne. Tack vare att vi kommo så sent, fingo vi platser bredvid varandra. Det skulle vi ej fått annars. Föreställningen hade redan börjat men vi fingo i alla fall innehåll i densamma. Kl. 10 blev det paus och då gingo några flickor omkring och sålde någon slags lemon squash i mellan bänkraderna. Men obs! 1 krona glaset! Föreställningen varade till kl. 1/2 12 och det var det vackraste jag någonsin skådat. Vilka dräkter, toaletter, musik etc. Aldrig hade jag anat att man kunde åstadkomma något så enastående flott och stiligt. Att märka är att de endast hade ett par sekunder på sig för att byta om olika scener.

Vi togo underground hem allesammans. Ingen hade lust att gå ut och roa sig ytterligare. Alla voro sömniga. På tåget hade vi enastående roligt. De pratade och skrattade i ett kör och sade en hel mängd lustigheter, så alla medpassagerarna drogo på smilbanden. En herre, som satt bredvid mig, frågade var vi hade varit etc. Han kunde nämligen svenska och förstod allt vad som sades. Det hade vi ej tagit med i beräkningen.  

Kommo hem kl. 12 och Dr. Kalén ställde sig i hallen och såg till att alla gingo upp på sina rum och att ingen satte sig att slöa i sällskapsrummen. För min del gick jag upp genast och började packa. Det tog mig nära en timma, innan jag kunde få ner allt. Jag måste nämligen fara i morgon. Jag hade mycket hellre velat fara med till Oxford, men intet att göra åt saken. Gick till sängs strax före kl. 1. Sleep well!

Juli 23, Tisdag
Väcktes redan kl. en kvart före 7. Det var sant frukosten skulle serveras redan en kvart före 8, ty de skulle fara till Oxford redan kl. 1/2 9. Steg upp omedelbart och packade ner resten av bohaget. Jag förstod nämligen igår av Fru Kalén att jag måste lämna rummet på morgonen, ty en annan skulle flytta in och de måste först städa etc. Gick runt före frukosten och tog ett ömt farväl av alla kamraterna och sist av Inga-Lill. Gick sedan ut och shoppade, tittade i alla skyltfönster etc. Kom hem lagom till lunchen, som smakade riktigt bra. Tog mig därefter en siesta i konversationssalongen. Tog därefter underjordisk järnväg till St. Pancras Station, dit jag kom alldeles för tidigt. Satte in väskan i ”the cloak room” och tog mig sedan en promenad runt i närheten.

Tåget gick kl. 15.28 och sedan var det samma historia i Tilbury igen, passvisering etc. Båten kom ej iväg förrän kl. 1/2 8, ett par bilar, motorcykel etc. skulle nämligen ombord. Middag serverades kl. 1/2 8 och jag fick dela bord med en förtjusande Fru Lilliehöök, Hovrättsrådet och Fru Odencrantz. Vi hade mycket trevligt tillsammans. Togo oss sedan en promenad runt båten; det var ingen fart på dansen den kvällen. Gick till sängs kl. 1/2 12.  

Juli 24, ”Torsdag” [ska vara Onsdag]
Steg upp kl. 8 och gick ner i matsalen och åt frukost. Gingo sedan upp och satte oss på båtdäcket och solade oss. Använde dagen till att spela däckstennis etc., grammofon, fotografera etc.

Middag serverades kl. 7 och alla utom Fru Lilliehöök gingo in i matsalen. En riktigt [sic] festmiddag serverades. Det gick bra att äta, ända till efterrätten, fastän det rullade ganska bra. Efterrätten kunde jag emellertid ej smaka, jag måste skynda mig upp på däcket och ut i friska luften. Här sutto vi en hel mängd i ett par timmar med en massa filtar på, men det blev snart för kallt, det var så kallt som mitt i vintern. Det var ej annat än att gå ner i hytten, men o, vad det var kvavt; fönstret var nämligen stängt. Det dröjde ej länge, innan middagen kom upp och sedan gick man till sängs redan kl. 10. Hela natten rullade det, så att man åkte hit och dit i hytten, men jag mådde ej illa längre nu. Somnade kl. 1/2 2.

Juli 25, ”Fredag” [ska vara Torsdag]
Vaknade kl. 1/2 5 och steg genast upp och klädde på mig. Fru Lilliehöök och jag hade nämligen kommit överens om att träffas uppe på däcket kl. 5 och titta på inloppet. Jag såg henne emellertid inte, bara kaptenen, som ej kunde fatta vad jag skulle uppe att göra så tidigt. Kl. 5.45 kom lotsen ombord. Kl. 6 kom Fru Lilliehöök, som sade att hon haft en bra natt. Kl. 6.30 serverades frukost. Vi tillhandlade oss en del cigaretter och på kajen stod redan en massa folk. Martha och mamma, samt Svensson och Björnheden upptäckte jag genast. Kl. 7 stego vi i land och visade våra grejer för tullen, som var mycket hygglig.

Kl. 9 började arbetet igen och det var intet vidare, ty sjön satt i kroppen hela dagen.

SLUT

KOMMENTAR
Till dagboken hör en reseräkning med alla utgifter i svensk eller engelsk valuta angivna dag för dag. De engelska priserna följer det gamla systemet £sd — ”pounds, shillings and pence” — där 12 pence var en shilling och 20 shilling ett pound. Jag återger inte hela listan här, bara några stolpar. Vistelsen var förutbetald till en kostnad av 235 kr. Maten ombord på S/S Suecia, enkel resa, kostade 25 kr, vartill kom dricks. En Daily Telegraph kostade 1 d medan en stol på stranden en dag kostade 2 d. För 50 cigaretter fick mormor betala 1 s, 6 d och lika mycket kostade klippningen den 20 juli. En lista räknar upp alla som mormor skrev brev eller kort till — 16 stycken (vänner, kollegor och släktingar), förutom syskonen och föräldrarna på hemadressen.