DNA

DNA av olika slag är till stor hjälp i släktforskningen. Så kallat autosomalt DNA ger ledtrådar till släktingar i historisk närtid och fungerar som komplement till de traditionella papperskällorna. Y-kromosom-DNA och mitokondrie-DNA ger däremot perspektiv på det djupa ursprunget, i forntidens namnlösa mörker och än tidigare. Här nedan koncentrerar vi oss på Johannes Stens och Karin Andersdotters urhistoriska klaner.

Y-DNA

Med hjälp av Y-kromosomens DNA kan alla män inordnas i ett släktträd som omfattar hela världen. Nya grenar eller haplogrupper bildas fortlöpande genom små slumpmässiga förändringar, så kallade mutationer, i DNA-koden. Mutationerna inträffar så pass sällan att långa sekvenser av Y-kromosom-DNA nedärvs oförändrade från far till son under hundratals år. Genom att jämföra profiler hos nu levande män kan man beräkna hur avlägset släkt de utifrån antalet avvikelser. Åldrarna på de olika släktlinjerna bygger på antaganden om mutationshastigheten och här finns stora felmarginaler, men i ett mångtusenårigt perspektiv ger resultaten ändå goda uppslag om ungefär när i historien respektive släktlinje uppstått. Ju fler som testar sig desto större chans till mer detaljerade uppskattningar. Den genetiska genealogin gör det möjligt att få en aning om sitt raka fäderne långt före kyrkobokföringens tid.

Här nedan syns den del av det yttersta grenverket där Johannes Stens (och min) kvist återfinns. Alla män som härstammar från honom genom en obruten linje av fäder och söner bör – om juridiskt och biologiskt släktskap sammanfaller – tillhöra haplogruppen I-BY82445. Den är i sin tur del av flera överordnade haplogrupper, bland annat I-Z63 och I-M253 (som inte syns på bilden eftersom de är så gamla och inte ryms i tidskalan). I-M253, även kallad I1, är mycket vanlig i Norden och har funnits i Väst- och Centraleuropa sedan istiden, långt innan bärare av andra haplogrupper kom och introducerade jordbruket, boskapsskötseln, metallhanteringen och de indoeuropeiska språken. Dock är Z-63:s representation i Sverige väldigt blygsam i jämförelse med grenen I-L22, som dominerar här. Z-63 har en sydligare tyngdpunkt i sitt spridningsområde, vilket är omfattande till följd av kontinentala migrationsströmmar för länge sedan.