Hem > Stenliden > Dokument > Här
Text om hur efterkommande B’FBC i projekt Stenliden, Harry Stark, blev offer för en omfattande explosion i Providence, Rhode Island, den 27 augusti 1921. Från tidningen ‘Svea’, 1921-08-31, s. 11.
EN FÖRSKRÄCKLIG KATASTROF,
som kräft två svenska offer och skadat 18 människor, inträffade i East Providence vid half åttatiden förliden lördag, då ett krutmagasin, tillhörigt United Railway Signal Company, exploderade med en knall, som skakade husen i sina grundvalar på flera mils omkrets, ramponerade en hel massa hus strax i närheten, slog sönder fönsterglas på östra sidan här i staden, ja på platsen, som ligga på mils afstånd från olycksplatsen. En hel del folk kastades ur sina sängar; personer, som sutto vid frukostborden, funno sig själfa bland spillror och kras från glas, porslin, taflor, lampor, möbler etc., – en del med blåa himlar öfver sig, där taken sprängts bort. Ett förskräckligt virrvarr följde helt gifvet på katastrofen. Hvad stod på färde? Hade världens sista timma slagit? Dylika tankar korsade hjärnorna. Endast de i närheten af olycksplatsen kunde draga sina slutsatser, då de sågo krutmagasinet sprängt i luften med spår af förödelsernas hemska styggelse rundt omkring.
Vi lämna ordet åt fröken Nellie Best som är bokhållerska åt bolaget:
— Jag såg Mauritz Carlson på gården, då jag anlände kl. 7.15. Efter att ha besökt afsändningsrummet och sett efter att allt och alla voro på sina platser, gick jag åter till kontoret. Carlson gick då till ”The tube building”, ett litet stycke nedåt, där han samspråkade med Harry Stark, förman för nämnda afdelning.
— Jag satte mig vid skrifpulpeten, då helt hastigt allting svartnade för mina ögon. Jag lyftes upp från stolen och kastades till golfvet. Huset skakade förskräckligt, precis som om det skulle ramla i smulor. Fönsterrutorna flögo i alla riktningar; en del glas söndersargade mitt ansikte. Timvisaren på klockan, som föll från väggen, slog mig rätt i hufvudet.
— För en minut trodde jag mig vara död. Så hörde jag flickorna i nästa rum skrika, blandat med allehanda utrop från männen. Jag ansträngde mig och kom upp på benen, banande min väg utåt. Allting var gult. Jag höll på att kväfvas af den förfärliga röken. Då kom en poliskonstapel uppspringande till min hjälp. Han tog mig i ena armen och frågade om jag var skadad. Jag endast ruskade på hufvudet och pekade mot det hus, hvari Carlson och Stark esnast [sic] sågos af mig.
— Han sprang dit och jag sökte komma efter. Hela rummet var totalt förstört. Hälften af byggnaden jämnad med marken. Eldtungorna och röken blefvo intensiva. Polisen letade sig in och kom snart ut med Stark. Han var ännu vid sina sinnens fulla bruk; men förfärlig att skåda.
— Hvad är det fatt, pojkar, frågade Stark, förande en handen [sic] öfver ansiktet. Jag kan inte se! Brinner mitt ansikte? jämrade han sig.
— Polisen gick in i det brinnande huset igen och kom så ut med Carlson. han var död.
Så långt bokhållerskan. Mauritz Carlson, som dödades på fläcken, var ej anställd på United Railway Signal Company, utan på ett tillfälligt besök hos Stark, då olyckan hände. En hans broder arbetade på kontoret hos Narragansett Milling Co., och fälldes till golfvet af explosionen men undkom för öfrigt med blotta förskräckelsen. Starks hustru och barn voro på besök i Connecticut vid olyckstillfället.
Mauritz Carlson var son till hr och fru Alfred Carlson, 152 Summit st., East Providence, och 23 år gammal. Tillhörde i lifstiden härvarande loge Excelsior, V. O. Begrafningen försiggick i måndags från Alfred Juhlins begrafningskapell under stor tillslutning. Henry [sic] R. Stark, hvilken afledevpå Rhode Islands sjukhus i lördags eftermiddag, var 30 år gammal och bosatt i 50 Summit st., East Providence. Han efterlämnar hustru och barn. Begrafningen försiggick i går, tisdag, från hr Juhlins kapell med sorgepredikan i svenska missionskyrkan.
I juli månad 1918 förekom en mindre explosion i samma fabrik, då en person dödades. Likväl fick firman tillstånd att fortsätta med fabriceringen af sina farliga tingestar – järvägstorpeder – hvilka begagnars [sic] såsom stoppsignaler för tågen. Men i lördags kväll sammankallades köpingens stadsfullmäktige för att söka utröna orsaken (som nog aldrig blir känd) till den fasansfulla katastrofen. Resultatet blef att nämnda firma då totalt förbjöds att hädanefter manufaktera dylika exploderande ämnen inom East Providence. De olika skadorna från denna explosionsolycka påstås komma att sluka stora summor.
Anders Hellster 