Släktforskare kämpar med att bevara minnet av döda människor och det arbetet innebär ofta en form av konstgjord andning åt alla som var okända redan i sin livstid. Lite draghjälp får vi med dem som hedrats med att få platser uppkallade efter sig. Jag undrar om detta också gäller någon i släkten från Stenliden.
Ett sätt att bli odödlig, åtminstone vad minnet beträffar, är att få ge namn åt något: en sak, en företeelse eller en plats. Innovatörer har genom historien gett namn åt en mängd uppfinningar och vetenskapliga lagar, till exempel sandwichen (efter en matglad greve i 1700-talets England) och Pythagoras sats (efter en grekisk filosof och matematiker). Härtill kommer alla ortnamn som vittnar om upptäcktsresande, kungligheter och andra celebriteter – Barents hav, Ulricehamn och Keillers park – för att nämna några.

De nominella avtryckens storlek i geografin varierar från makro- till mikronivå, alltefter namngivarnas ryktbarhet och inflytande. Några har satt namn på ytor som syns från månen medan andra bara är ihågkomna med små markplättar i det närmaste grannskapet, men det finns ingen perfekt harmoni mellan storlek och kändisskap; den italienske sjöfaranden Amerigo Vespucci har således hamnat i skuggan av andra upptäcktsresande trots att han har en dubbelkontinent uppkallad efter sig. Lever bara namnet kvar finns dock ett incitament att på nytt bekanta sig med personen bakom platsens benämning, hur bortglömd han eller hon än är i övrigt.
Livskraften hos ett ortnamn beror på hur officiellt erkänt namnet är och hur många som känner till platsen. Ibland föredrar folk ett annat namn än det som en myndighet eller kommitté bestämt men i flertalet fall torde sådana beslut stärka namnets status eftersom det då blir legitimt att använda i större kartverk och register. På min mammas sida har jag en avlägsen släkting – en amerikansk rymdforskare – som hedrats på detta sätt, genom ett beslut från en internationell kommitté som är tillsatt av vetenskapliga sällskap runt om i världen. Frågan är bara om den 9.7 km breda asteroiden (6625 Nyquist) som bär hans namn ska klassas som en plats eller ett objekt…
Hur är det då med namngeografiska spår efter släkten från Stenliden och dess anor? I letandet efter sådana är en ortnamnsförteckning till hjälp. För släktens ursprungsområde har vi boken Ortnamnen i Inlands S. härad jämte Kungälvs och Marstrands städer från 1939. Bland de mer obemärkta platserna (”Åkrar, ängar, hagar, gärden svedjemarker, röjningar, öppna områden o.d.”) finner jag här Nöselyckan vid Staby i Torsby socken, som måste syfta på förfadern Nils Nöös, även om författaren tror att det har med en Nösundsbo att göra. Nils Nöös, farfar till Karin Andersdotter i Stenliden (se Släktöversikten), framlevde nämligen sina sista år på Stabys marker, vilket framgår av husförhörslängderna, som dock inte kallar hans bostad Nöselyckan; det namnet finns bara upptecknat i protokollet till en laga skifteskarta.
För att hitta alla lokala ortnamn och förstå deras ursprung är det nödvändigt att anlita alla tänkbara källor: kyrkoböcker, mantalslängder, förrättningsakter och folkminnen. Äldre tiders ortnamns forskare har inte alltid haft möjlighet att gå igenom materialet i sin fulla bredd och därför finns stora möjligheter för nutida släktforskare och hembygdshistoriker att komplettera de gamla förteckningarna med fler ortnamn. För Harestads sockens vidkommande har en omfattande inventering gjorts av Hans Karlsson, som i en nyutkommen bokserie listar en ett antal platser som saknas i den ovan nämnda boken från 1939. I del II framkommer till exempel att det finns en brunn vid Östra Nereby som kallas Nösekällan och förklaringen till det är att Nils Nöös son och Karin Andersdotters far, Anders Nöös, bodde i närheten under 1800-talets första hälft.
Karlssons femte och sista bok om Harestad har ännu inte kommit ut men där bör Stenliden finnas med bland backstugorna och torpen under Toreby. Platsen är uppkallad efter vår förfader Johannes Sten och den nämndes både i samtidens husförhörslängder och vid laga skiftet 1835. Hundratalet år senare var dock Stenliden till synes bortglömt och de som bor där idag vet nog inte om platsens gamla namn eftersom den idag sorterar under det vidare bebyggelseklustret Toreby Mosse. Den senare beteckningen används tillsammans med ett nummer som postadress.
Exemplet Stenliden visar hur flyktig forna tiders ortnamnsskick var på det lokala planet. Förvisso kunde de enklaste människor ge namn åt platserna där de bodde och ofta letade sig dessa namn in i offentliga handlingar av olika slag. Men flera av ortnamnen som vittnar om allmogens människor glömdes snart bort och de uppmärksammades sällan i några vidare cirklar än församlingen och häradet. Med tiden stramades också namngivningsbruket upp. Idag kan man inte anta vilken postadress man vill utan kommunens medgivande och önskar man ett nytt namn på sin fastighet måste man kontakta Lantmäteriet. För kartredovisning gäller att ett ortnamn måste ha hävd, det vill säga varit känt och använt i en så kallad namnbrukarkrets under mer än 30 år.
Finns det då inga mer bestående ortnamn som påminner om medlemmar i vår släkt? Jag vänder blicken söderut, mot Hisings-Backa där Johannes Stens och Karin Andersdotters son Elias Lustig var rotebåtsman mellan 1835 och 1864. Där, bland kvarteren med bostadsrättsföreningsägda parhus, ligger faktiskt Båtsman Lustigs gata!

Vid närmare anblick visar det sig att fler gator har namn efter gamla båtsmän: Båtsman Kapers gata, Båtsman Dubbels gata och så vidare. Totalt antog Göteborgs Stad åtta gatunamn av denna typ mellan 1980 och 1986 fast två har fallit ur bruk på grund av ändringar i stadsplanen. Gatorna erinrar om forna tiders båtsmän på Hisingen men – i ärlighetens namn – inga unika personer. Vid rotarna fanns fler med samma namn eftersom en ny båtsman brukade ärva sin företrädarens namn, trots att de inte var släkt med varandra. Elias Johannesson från Stenliden var alltså inte ensam om att heta Lustig vid sin rote, nr 22 vid Bohusläns 2:a Båtsmanskompani. Enligt Centrala Soldatregistret fanns det en båtsman Lustig där ända från 1750-talet till 1900-talets början.
Visst kan vi säga att gatan är uppkallad efter Elias Lustig men han delar äran med sju andra namnfränder!
Källor
- Baum, Greta (2001), Göteborgs gatunamn 1621–2000. Tre Böcker.
- Janzén, Assar (1939), Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län V – Ortnamnen i Inlands S. härad jämte Kungälvs och Marstrands städer. Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola.
- Karlsson, Hans (2017), Harestad – från Kroken till Korseberget 1659—1970. Eget förlag.
- www.soldatreg.se/sok-soldat/
- www.hitta.se
- www.lantmateriet.se/sv/kartor/Ortnamn/Vanliga-fragor-om-ortnamn/
