Recension av: A.J. Jacobs (2017), ’It’s All Relative – Adventures Up and Down the World’s Family Tree’ (London: Oneworld); häftad, 352 s., populärvetenskap och biografi med genealogi.
Titeln It’s All Relative på journalisten A.J. Jacobs bok om släktforskning är dubbeltydig och kan syfta dels på bokens budskap att alla är släkt med alla, dels på att släktskap är något relativt. Båda villkoren är nödvändiga för att författaren ska lyckas med sitt uppsåt att samla världens största och mest inkluderande släktträff någonsin. Allt börjar med att han får ett mejl från en man som vill berätta om hur han samlat 80 000 människor i en släktdatabas, däribland Jacobs som är hans hustrus 9-männing. Jacobs fäster sig vid tanken på hur många människor, av olika slag och spridda över världen, som går att förena genom släktband och han fascineras av projektet att bygga ett World Family Tree, ett släktträd för hela världens befolkning.
När Jacobs får veta att 9-männingen arrangerat en släktträff för mer än 3 000 personer antar han utmaningen att slå detta rekord inom ett år. Den spänningsskapande nedräkningen fram till det stora eventet börjar och i bokens fortsättning får vi följa Jacobs i hans planering och hans sökande efter cousins och genealogisk kunskap. Han talar med nära och avlägsna släktingar (en del mycket avlägsna) om familjebandens betydelse. Han intervjuar experter inom olika fält av släktforskningen och träffar kändisar som kan ge draghjälp åt hans projekt. Och han besöker museer, konferenser och festivaler för att lära sig mer.
Mycket av författarens inspiration kommer från hans egen familj som dras in i projektet. Hustrun och de två sönerna stöttar men får också agera stötdämpare när Jacobs impulser går för långt, till exempel när hejar på barnens motståndarlag i fotboll – eftersom spelarna där, liksom alla andra, måste vara släkt i någon mening. Men Jacobs vet förstås att han har en trängre släktkrets som är judisk och rymmer allt ifrån den lärde 1700-talsrabbinen Vilna Gaon till en extremfeministisk moster. Från denna släkthistoria bjuder han på en lång rad roande anekdoter, men även ett fint porträtt av farfadern, en lågmäld person som visade sin storhet genom vänlighet och strävsamt arbete.
Boken är humoristiskt skriven och ibland är det svårt att veta om skämten är på allvar eller utslag för naiv idealism. Klart är att författaren hyser ett hopp om att konflikter runt om i världen ska minska bara människor blir medvetna om hur nära relaterade till varandra de är. Emellertid är hans definition av släktskap mycket vid så frågan är hur nära folk upplever att relationerna är. Jacobs släktskapsbegrepp bygger inte bara på gemensam härstamning utan inkluderar alla dem som indirekt går att förena genom ingiften, även om dessa är flera stycken på rad. Visst är vi många som är generösa och räknar en svåger till vår släkt, men knappast dennes egna kusiner, med ingifta i sin tur – och så vidare, i ändlösa led bort från oss själva. Skulle inte detta vara nog garderar sig Jacobs med rön från genetikens område som visar hur närbesläktade alla människor – och djur – är. Om vårt och mössens DNA överensstämmer till 88 % och likheten med dvärgchimpanserna är hela 98,8 % borde vi känna gemenskap med allt levande säger han. Dock är marginaleffekterna stora och redan 1 Moseboken lär oss att inte ens syskonskap är någon garant för fredlig samexistens.
Författaren problematiserar institutioner och ordningar som värnar om traditioner och kulturell särart. Helt ointresserad av sådant är han inte men det spelar en underordnad roll i hans utopi om en, så gott som, gränslös värld. Jacobs liberalism och normkritik tenderar att trötta, åtminstone mig som har mindre bekymmer än han med att olika grupper slår vakt om sin egenart. Är det så konstigt att människor med ett gemensamt historiskt arv sluter sig samman i en intressegemenskap? Relationen till omvärlden behöver ju för den skull inte vara dålig. Ändå verkar organisationen Daughters of the American Revolution bli intressant för Jacobs först när den manifesterar sin etniska mångfald (som inte alltid funnits men är självklar i dag). Och jag undrar om inte syftet med det historiska sällskapet då hamnar i skymundan för en politisk vision. Fokus bör väl ändå ligga på vad härstamningen från patrioterna under det amerikanska frihetskriget betyder för dagens medlemmar, hur den inspirerar till nutida patriotism?
Likaledes har han problem med mormonkyrkans konservativa familjesyn, fast han tacksamt tar emot dess hjälp. Att han vill relativisera kärnfamiljens betydelse förvånar lite eftersom han själv lever i en traditionell familjekonstellation och trivs med det. Till Jacobs försvar får dock sägas att han resonerar kring olika synsätt och att han är transparent med sina tillkortakommanden att leva så inkluderande som han lär. Han pekar på inkonsekvenser och paradoxer både hos släktforskarrörelsen i stort och hos sig själv. Till de senare hör att han vill värna om alla människors lika värde samtidigt som han gärna intervjuar kändisar och bjuder in dem till sitt event.
På ytan kan boken ge ett flamsigt intryck men med humorns hjälp lyfter Jacobs flera intressanta ämnen, varav några har etisk karaktär. Vad har vi till exempel rätt att avslöja om dem som är döda och inte kan värja sig mot det vi publicerar? Och hur varsamma bör vi vara med information om oss själva? DNA-genealogin innebär enorma möjligheter men också risker för att obehagliga sanningar om okända faderskap och ärftliga sjukdomar vinner spridning.
It’s All Relative ger i sina 46 kapitel en mängd infallsvinklar på betydelsen av såväl släktskap som släktforskning. Familjens svarta får, släktfejder och romantik är ytterligare några av ämnena som passerar revy. Behandlingen av varje ämne är flyhänt men icke desto mindre lyckas författaren förena personliga erfarenheter med allmängiltiga fakta och underhållning med kunskapsförmedling. Inte heller känns boken spretig för hela tiden finns en syftning framåt, mot den globala släktträffen som måste bli större än han först tänkt sig.
Trots att Jacobs släktforskning har ett ovanligt upplägg ger hans bok en bra översikt på fenomen och trender inom nutida släktforskning och läsningen känns ofta inspirerande. För erfarna släktforskare kan det vara nyttigt med någon som kommer utifrån och har med sig andra teoretiska perspektiv än de som är kutym. Man behöver inte vara så radikal som Jacobs i sin syn på familjen för att instämma i påståendet att det finns både biologiska och logiska familjer och att de senare (som grundas på sociala relationer) också måste ges utrymme i genealogiska presentationer av olika slag. Särskilt logiskt tycker jag dock inte att hans utvidgade släktskapsbegrepp är när det inrymmer inte bara ingifta utan ingifta till ingifta utan gräns. Men kanske använder han det mest på skoj? Jag vet inte.
I slutet av flertalet kapitel finns en statusuppdatering för planeringen av den stora släktträffen. Här finns en del praktiska råd att ta fasta på för vemhelst som planerar ett större evenemang, även släktträffar av mindre format med kanske ett hundratal deltagare. I slutet av boken finns dessutom en del nyttiga tips och länkar för den som vill börja släktforska. Någon handbok i släktforskning är dock inte It’s All Relative. Bortsett från att Jacobs tar reda på berättelser och fotografier i sin närmsta krets innehåller boken mycket litet av traditionell släktforskning, det vill säga läsning av gamla handskrifter. Ett tillfälle till detta ges vid besöket på Family History Library i Salt Lake City, där Jacobs får se ett vigselbevis för släktingar i 1800-talets Polen, men annars rör han sig mycket i databasernas värld, framför allt på geni.com. Säkert nödvändigt för att hinna samla ihop flera tusen cousins på ett enda år.
Anders Hellster 